HAIKUDIKTERHAIKU
Tomas Tranströmertrans. Robin Fulton
I

Kraftledningarna
spända i köldens rike
norr om all musik.

	*

Den vita solen
träningslöper ensam mot
dödens blåa berg.

	*

Vi måste leva
med det finstilta gräset
och källarskrattet.

	*

Solen står lågt nu.
Våra skuggor är jättar.
Snart är allt skugga.


II

Orkidéerna.
Tankbåtar glider förbi.
Det är fullmåne.

III

Medeltida borg,
främmande stad, kalla sfinx
tomma arenor.

	*

Löven viskade:
ett vildsvin spelar orgel.
Och klockorna slog.

	*

Och natten strömmar 
från öster till väster med
månens hastighet.
I

The power lines stretched 
across the kingdom of frost
north of all music.

	*

The white sun's a long-
distance runner against the
blue mountains of death.

	*

We have to live with
the small-print grasses and the
laughter from cellars.

	*

The sun is low now.
Our shadows are giants. Soon
all will be shadow.


II

The purple orchids.
Oil-tankers are gliding past.
The moon's at the full.


III

Medieval keep.
Alien city, cold sphinx,
empty arenas.

	*

The leaves whispering: 
a wild boars at the organ.
And the bells pealed out.

	*

The night flows westwards 
horizon to horizon
all at the moon's speed.

Copyright © Tomas Tranströmer; Trans. Copyright © Robin Fulton 1997, - publ. Dedalus Press


next
index
translator's next