DEN BORTGLÖMDE KAPTENENTHE FORGOTTEN CAPTAIN
Tomas Tranströmertrans. Robin Fulton
Vi har många skuggor. Jag var på väg hem
i septembernatten då Y
klev upp ur sin grav efter fyrti år
och gjorde mig sällskap.

Först var han alldeles tom, bara ett namn 
men hans tankar sam
fortare än tiden rann
och hann upp oss.

Jag satte hans ögon till mina ögon 
och såg krigets hav.
Den sista båten han förde
växte fram under oss.

Framför och bakom kröp atlantkonvojens fartyg 
de som skulle överleva
och de som fått Märket
(osynligt för alla)

medan sömnlösa dygn avlöste varann 
men aldrig honom -
flytvästen satt under oljerocken.
Han kom aldrig hem.

Det var en invärtes gråt som förblödde honom 
på ett sjukhus i Cardiff.
Han fick äntligen lägga sig ner
och förvandlas till horisont.

Adjö elvaknopskonvojer!  Adjö 1940!  
Här slutar världshistorien.
Bombplanen blev hängande.
Ljunghedarna blommade.

Ett foto från början av seklet visar en strand.  
Där står sex uppklädda pojkar.
De har segelbåtar i famnen.
Vilka allvarliga miner!

Båtarna som blev livet och döden för några av dem.
Och att skriva om de döda
är också en lek, som blir tung
av det som ska komma.
We have many shadows. I was walking home
in the September night when Y
climbed out of his grave after forty years
and kept me company.

At first he was quite empty, only a name 
but his thoughts swam
faster than time ran
and caught up with us.

I put his eyes to my eyes 
and saw war's ocean.
The last boat he captained
took shape beneath us.

Ahead and astern the Atlantic convoy crept, 
the ships that would survive
and the ships that bore the Mark
(invisible to all)

while sleepless days and nights relieved each other 
but never him.
Under his oilskin, his lifejacket.
He never came home.

It was an internal weeping that bled him to death 
in a Cardiff hospital.
He could at last lie down
and turn into a horizon.

Goodbye, eleven-knot convoys!  Goodbye, 1940!  
Here ends world history.
The bombers were left hanging.
The heathery moors blossomed.

A photo from early this century shows a beach.  
Six Sunday-best boys.
Sailing-boats in their arms.
What solemn airs!

The boats that became life and death for some of them.
And writing about the dead -
that too is a game, made heavy
with what is to come.

Copyright © Tomas Tranströmer 1987, 1997; Trans. Copyright © Robin Fulton 1987, 1997. - publ. Bloodaxe Books


next
index
translator's next