posjotan

TÄNDERNA	THE TEETH
Lennart Sjögren	trans. Robin Fulton
Alla fisktänderna, alla hundtänderna och alla människornas tänder. Alla de som fötts, alla de som lever alla de döda och tänderna som följer dem. Allt gräset med sina tänder alla stenarna som under en längre tidsföljd gnager sönder sig själva. Alla tar de sig ätande fram och tuggar andras liv. Solens tand står i mitten och månens intill. I ätandet har de sin konst i ätandet har de allt vad de har något annat har de inte. Till sist i hästens käke står de som sneda flisor bräckliga, framsträckta till livets avsked.	All the fish teeth, all the dog teeth and all the man teeth. All those who were born, all the living all the dead and the teeth that accompany them. All the grass with its teeth all the stones in the course of ages gnawing themselves down. They all eat their way forward chewing the lives of others. The sun's tooth in the centre and the moon's beside it. In eating is their art in eating they have what they have nothing else is theirs. At last they're in the horse's jawbone slanting splinters brittle, reaching out to life's departure.