ÄNDÅSTILL
Lennart Sjögrentrans. Robin Fulton
Ändå tror ag att den fågeln finns.
Nu har den följt mig år efter år
ibland som ett litet utmagrat skelett
ja, som en utspänd sotflaga.
Ibland som en hastigt skymtande näbb
underifrån
där inget ljud egentligen borde komma.

Den är ensammare än någon vinddriven mås 
och magrare än gråsparven,
mera kvider den än ropar
och dess frihet är långt borta.

Vaksamt hoppar den undan 
i trafikens hetta
och när den överkörd låter sin kropp
pressas in i asfalten
hörs på nytt dess rop
långt borta ur en annan skog.
I still believe that bird exists.
It has followed me now year after year
sometimes like a tiny starved skeleton
or even like a puffy flake of soot.
Sometimes like a beak rapidly glimpsed
from beneath
from which no sound can be expected.

It is more lonely than a wind-driven gull 
and slighter than a sparrow
its call is more of a whimper
and its freedom is far away.

It hops aside alertly
in the heat of the traffic
and when it is run over it lets its body
be pressed into the asphalt
and its cry can be heard again
far away in another wood.

Copyright © Lennart Sjögren; Trans. Copyright © Robin Fulton 1997, - publ. Norvik Press


...buy this book
next
index
translator's next