| KRANS | WREATH |
| Håkan Sandell | trans. Bill Coyle - (from Swedish) |
|
Jag binder din krans, jag binder i den in håkindad blåklocka och sedan ingenting, ingenting och allt därefter löst och glest och ljust. Jag för in lätta barnbuketter, vinranka, rök av hampa, rökringar och rök som rep som inte varar över natten. Jag kallar den för fattigkrans och färglös, fingernagelsskär med sorgkant, gulnad. Jag lägger tomhet in i den därtill, och tung och tät cykas och dagg hör kransen till. Jag fyller den med mjölk och dimma som stjälper ut som stjälper utt på graven, och fästa faller långa svarta band. |
I bind your funeral wreath, I bind in it hollow-cheeked bluebells and after that nothing, nothing and all thereafter loose and sparse and bright. I put in children’s light bouquets, grapevine, smoke of hemp, smoke-rings and smoke like rope that does not last the night. I call it poor man’s wreath and colorless, fingernail-pink, edged black with sorrow, yellowed. I set in emptiness as well and dense and heavy palms and dew belong as well. I fill the wreath with milk and mist that spill out that spill out onto the grave and fasten let fall long black banners. |
Copyright © Håkan Sandell 2005; Trans. Copyright © Bill Coyle 2005