DE KOMMER FRAM I SKYMNINGEN ... THEY COME OUT AT DUSK ...
Tua Forsström trans. David McDuff
De kommer fram i skymningen, flacka
skuggor över åkern. De utgörs av lika
delar gris, grävling, räv. Hjälplösheten
år deras främsta kännetecken. De rotar i snön
efter något att äta. Vi finner dem onaturliga:
deras mållösa irrande, hungern, deras obscena
brist på försvar. Vid fara lägger sig mårdhunden
ner och låtsas död. Vi finner ett sådant beteende
ömkligt, det ömkliga finner vi motbjudande, vi
upprörs av dessa sockerbetslandets svultna
skuggor, så olika snöleoparden som tyst
förföljer sitt byte sextusen meter
över havsytan.
They come out at dusk, flat
shadows across the fields. They are composed in equal
parts of pig, badger, fox. Helplessness
is their principal distinguishing mark. They root in the snow
for something to eat. We find them unnatural:
their aimless wandering, their hunger, their obscene
lack of protection. At the first sign of danger the raccoon dog
lies down and pretends to be dead. We find such behaviour
pitiful, we find the pitiful repulsive, we
are outraged by the hungry shadows of
this sugar-beet field, so unlike the snow leopard that silently
pursues its prey six thousand metres
above sea-level.

Copyright © Tua Forsström 1987, 1990; Trans. Copyright © David McDuff 1990, - publ. Bloodaxe Books


...buy this book
next
index
translator's next