poaspett

ETT BEN FATTADES PÅ HÄSTEN	ONE OF THE HORSE'S LEGS WAS MISSING
Werner Aspenström	trans. Robin Fulton
Välryktad men med glasartad blick stod en brun ardennerhäst bland hasselbuskarna i beteshagen. Det fattades ett ben på hästen. Under den bruna hästen låg en man i vit rock, en veterinär kanske eller en konservator. Långsamt vek sig ännu ett av hästens ben. Jag såg, jag förutsåg, men ingrep inte. Jag följde oberörd förloppet: hur kolossen vacklade och föll och hotade att krossa mannen. Jag var det enda vittnet i den vackra hagen, den vackra, inte obekanta beteshagen där vissa somrar hasselnötter kunde plockas och en familj lokatter nyligen blivit sedd, de härligt smidiga, de skygga, som mellan dröm och vaka smyger.	Well-groomed but with glassy stare an Ardennes horse stood among the hazel-bushes in the pasture. One of the horse's legs was missing. Under the horse lay a man in a white coat, a vet perhaps or a taxidermist. Slowly another of the horse's legs gave way. I saw, I foresaw, I didn't interfere. Untouched I watched what happened: how the giant tottered and fell and threatened to crush the man. I was the only witness in the beautiful pasture, that beautiful, not unfamiliar pasture where in certain summers hazel-nuts could be plucked and a family of lynxes was recently seen, those splendidly supple and shy creatures who slink between waking and dream.